Utställning i Karleby utforskar sexualitet, lust och människokroppen öppet och utan omsvep

Vad döljer sig bakom en rodnad? Lust och nyfikenhet, förhoppningar och osäkerhet. Ögonblick då vi vågar släppa hämningarna eller ofrivilligt hamnar i blickfånget. Skam, humor och sinnlig njutning kan gå hand i hand och går inte alltid att sätta ord på. I utställningen Rodnandets anatomi, kuraterad av Veikko Halmetoja, närmar sig konstnärerna dessa teman ur olika perspektiv. Verken kan överraska, väcka förlägenhet eller locka till skratt. Människokroppen och sexualiteten låter sig inte formas efter en enda mall, och utställningen öppnar för en mångfald av tolkningar.

Utställningen i Rooska gården, K.H. Renlunds museum, samlar sju konstnärers perspektiv på kroppslighet, lust och sexualitet. I den helhet som kuraterats av konstkuratorn och galleristen Veikko Halmetoja närmar sig konstnärerna dessa teman på många olika sätt. Här finns utrymme för erotiska fantasier och personliga erfarenheter, men också för humor, lekfullhet och oväntade möten. Sexualitet kan behandlas med allvar utan att bli gravallvarlig, och humor kan gå hand i hand med både personliga och samhälleliga frågor.

Rodnandets anatomi visar verk av Panos Balomenos, Kalle Hamm, Anni Kinnunen, Hannu  Riikonen och Sirkku Rosi. Helheten kompletteras med verk av Ilmari ”Imppu” Salminen (1929–2008) och Enni Idi (1904–1992) ur Landsbygdens bildnings- och kulturförbunds ITE-konstsamling. Utställningen omfattar fotografier, rörlig bild, målningar, teckningar och skulpturer.

Utställningen bjuder in till ett fördomsfritt utforskande av sexualitet och till reflektion över vilka känslor och kroppsliga reaktioner verken väcker. Bakom en rodnad kan det finnas skam, spänning eller erotisk laddning, och gränserna mellan dessa är inte alltid tydliga. Upplevelser av närhet och lust låter sig inte formas efter en enda mall.

Rodnandets anatomi utgår från tanken att konsten öppnar för många olika sätt att betrakta människan. Synen på kroppslighet och sexualitet är starkt präglad av tid och kultur, liksom av föreställningar om hur de kan eller får framställas. Utställningen öppnar för reflektion kring vad kroppslighet och sexualitet betyder för oss, både som människor i gemenskap och som individer, här och nu, utan färdiga svar eller moraliska omdömen. Här ges utrymme att se, uppleva och skapa egna tolkningar.

Tematiskt är utställningen den mest kontroversiella i K.H. Renlunds museums historia hittills. Den har gett upphov till interna diskussioner om hur sexuellt explicita konstverk kan visas på ett museum och hur de bäst kan sättas in i sitt sammanhang. Utställningens innehåll har planerats under lång tid tillsammans med kuratorn Veikko Halmetoja, men ännu under uppbyggnaden väckte några av verken frågor om hur museibesökarna skulle uppleva det mest explicita bildmaterialet. Kuratorn ville inte kompromissa med sina konstnärliga val, medan museet intog en något försiktigare hållning. Lösningen blev en kompromiss där de mest explicita verken fick vara kvar i utställningen, samtidigt som de placerades så att besökaren kan närma sig innehållet i sin egen takt. Resultatet döljer inte verken, utan ger besökaren möjlighet att närma sig innehållet på sina egna villkor.

Utställningens konstnärer

Anni Kinnunens fotografier behandlar begär och rädslor, människan och det undermedvetna. Hon ifrågasätter föreställningen om det oavsiktliga och visar handlingar där gränsen mellan smärta och njutning är flytande. I Sirkku Rosis akvareller är nakenheten självklar och utan skam. Den ställs i relation till naturen, och naturismen framträder som en livsstil där nakenheten är en naturlig del av vardagen, utan att nödvändigtvis vara förknippad med sexualitet. Panos Balomenos akvareller utforskar köns- och sexualitetsmångfald samt gränslandet mellan pornografi och dokumentation. Av Kalle Hamm visas målningsserien Sodoman seksuaalipakolaiset, som ingår i en nytolkning av berättelsen om Sodom. Med utgångspunkt i verksserien har också en bok publicerats som lekfullt rör sig mellan fakta och fiktion. Hannu Riikonens skulpturer poserar nakna. De djärva gestalterna bär sina kroppar med stolthet och utan skam.

Helheten kompletteras med verk ur Landsbygdens bildnings- och kulturförbunds ITE-konstsamling, som finns deponerad hos K.H. Renlunds museum. I Ilmari ”Imppu” Salminens (1929–2008) verk återkommer hans karakteristiska sätt att kombinera tidningsbilder av kända personer med färgstarka linjeteckningar. I de verk som visas i utställningen förekommer, med Salminens egna ord, ”trevliga flickor”. Av Enni Idi (1904–1992) har två målningar valts ut till utställningen. I båda förekommer en naken djävul, i manlig respektive kvinnlig gestalt. Båda verken är öppet sexuella, men samtidigt påtagligt mänskliga.

Utställningen har kuraterats av Veikko Halmetoja.

Obs! Utställningen rekommenderas för personer över 16 år på grund av det sexuella bildinnehållet.