Första riksomfattande expertbedömningen; räddningsväsendets tjänster är huvudsakligen på en god nivå

Till skillnad från tidigare år har bedömningen beretts genom samarbete mellan flera av räddningsväsendets sakkunniga, vilket har möjliggjort en mer omfattande och djup nationell granskning. Bedömningen baseras på välfärdsområdenas årliga redogörelser, regionala expertbedömningar samt räddningsväsendets resurs- och olycksstatistik.

Enligt den riksomfattande expertbedömningen genomförs räddningsväsendets tjänster i Finland huvudsakligen på en god nivå. Samtidigt lyfts i bedömningen fram flera nationella utvecklingsbehov som särskilt gäller jämlikheten för tjänsterna, beredskap, tillgång på personal, förberedelser samt investeringarnas tillräcklighet.

“Den första riksomfattande expertbedömningen som upprättats vid Tillstånds- och tillsynsverket ger en mer enhetlig helhetsbild av räddningsväsendets tjänster. Den stöder både välfärdsområdenas och statsförvaltningens beslutsfattande baserat på en gemensam kunskapsbas”, säger gruppchef Eero Nyman.

Regionala skillnader i tjänsterna för förebyggande av olyckor

Tjänster för förebyggande av olyckor produceras inom alla välfärdsområden, men det finns fortfarande betydande regionala skillnader i planeringen, resurstilldelningen och inriktningen av tjänsterna. Det är särskilt grunderna för riskbaserad inriktning och definitionen av resurser som inte är enhetliga på nationell nivå.

I många områden har ekonomiska påfrestningar, personalbrist och rekryteringsutmaningar gjort det svårare att uppnå målen. Detta syns till exempel på att alla planerade tillsynsåtgärder inte har kunnat genomföras under året och att säkerhetskommunikationen inte når ut jämlikt till alla kommuner och invånare.

Enligt bedömningen förutsätter säkerställandet av jämlika tjänster mer enhetliga nationella planerings- och bedömningsprinciper samt gemensamma mätare för att bedöma kvaliteten på och genomslagskraften för tjänsterna.

Fortfarande brister i aktionsberedskapen

Räddningsverksamhetens aktionsberedskap är som helhet stabil, men aktionsberedskapstiderna för den första enheten uppvisar fortfarande betydande brister på olika håll i landet. I flera områden har bristerna i aktionsberedskapen fortgått i flera år. En stor del av dessa förekommer i stora städer med många områden med hög risk. Brister förekommer dock även på mindre orter, eftersom över en tredjedel av de återkommande bristerna förekommer i områden med den näst högsta riskklassen.

Målen för räddningsgruppens aktionsberedskapstid uppfylls i huvudsak väl på det nationella planet. Däremot observerades betydande brister i räddningsplutonens aktionsberedskap, särskilt i Kajanaland samt i vissa riskområden i Egentliga Tavastland och Södra Savolax.

Kapaciteterna inom räddningsverksamheten bedöms som helhet ligga på en god nivå. De starkaste delområdena är terrängbränder, trafikolyckor, handräckning och ledning av räddningsverksamheten. Utvecklingsbehov observerades särskilt i beredskapen att lämna och ta emot internationellt bistånd, vattenräddning samt i en del av kapaciteterna relaterade till specialsituationer.

Personalen och avtalsbrandkårerna utgör räddningsverksamhetens grund

I bedömningen framhävs oro för tillgången på och tillräckligheten för personal. Utmaningen gäller både personal i huvud- och bisyssla samt avtalsbrandkårer.

Avtalsbrandkårerna har fortfarande en central roll i räddningsväsendets tjänsteproduktion. Nationellt har avtalsbrandkårernas deltagande i brådskande uppdrag utvecklats positivt, men det finns betydande skillnader i utryckningsstyrkor och personalresurser mellan olika områden och enskilda brandkårer.

Enligt bedömningen är säkerställandet av räddningsväsendets personalresurser, stärkandet av verksamhetsförutsättningarna för avtalsbrandkårerna samt upprätthållandet av kompetensen centrala utvecklingsområden under de kommande åren.

Betydelsen av befolkningsskydd betonas

Planeringen och beredskapen för befolkningsskydd har utvecklats inom flera områden under de senaste åren. Samarbetet mellan myndigheter, kommuner och andra aktörer har stärkts och nya samarbetsstrukturer har skapats i stor utsträckning.

Enligt bedömningen finns det en grund för planeringen av befolkningsskydd i hela landet, men det finns fortfarande betydande regionala skillnader i planernas aktualitet, resursers tillräcklighet och verkställandet. Det finns särskilda utvecklingsbehov vad gäller personal- och materialreserveringar, ledningsarrangemang samt ledningslokaler för undantagsförhållanden.

Investeringarna upprätthåller servicenivån, men eliminerar inte reparationsskulden

Det totala värdet av investeringsplanerna för välfärdsområdenas räddningsväsenden för åren 2027–2030 är cirka 506 miljoner euro. Cirka 95 procent av investeringarna är inriktade på byggnader, lokaler och anskaffning av materiel och utrustning.

Enligt bedömningen är investeringarna huvudsakligen nödvändiga ersättnings- och underhållsinvesteringar som säkerställer att den nuvarande servicenivån upprätthålls. Den nuvarande investeringsnivån är dock inte tillräcklig för att eliminera räddningsväsendets reparations- och investeringsskuld.

De mest betydande investeringsriskerna på nationell nivå är brandstationernas reparationsskuld, åldrande materiel, utmaningar med aktionsberedskapen i tillväxtområden samt bristen på investeringar i informationssystem och IKT i förhållande till identifierade behov.

“Räddningsväsendets servicekapacitet kan inte tryggas utan långsiktigt planerade investeringar i personal, materiel, brandstationsnätverk och beredskap. Enligt bedömningen kommer flera områden under de närmaste åren att behöva samtidiga lösningar på både investerings- och personalutmaningar”, sammanfattar Eero Nyman observationerna om utvecklingsbehov.